Nu har jag snabbt svischat vidare i min sjuksköterskepraktik. Efter att ha suttit två och en halv timme på buss varje dag fram och tillbaka till Östhammar, har jag nu äntligen fått sätta mig på cykeln tidiga mornar för att åka till praktiken. Jag är på en hjärtavdelning, 50F heter den. Det är ingen intensivavdelning, så jag slipper ha mitt eget hjärta i halsgropen hela tiden. Men lite spänning finns det allt..
Förra veckan fick jag vara med och defibrillera en patient. Ni vet, så där som de gör på alla sjukhusserier när det kommer in nån som har fått hjärtstopp. De säger "clear" och så skjuter de patienten med el. Patienten studsar till i sin säng och oftast slår hjärtat igen. Riktigt så spännande var det inte för mig. Till min avdelning kommer det patienter som har kroniskt förmaksflimmer, vilket innebär att hjärtat ibland får en knäpp så att det står och slår alldeles oregelbundet. Dessa patienter kan få komma och få en liten stöt, det är ungefär som att trycka på re-set, så att hjärtat börjar slå normalt igen. Min handledare, som för övrigt är ett år äldre än jag och har jobbat i ett och ett halvt år men är jätteduktig, frågade läkaren om inte studenter fick vara med och elkonvertera(som det oxå kallas). Jodå, hade man bara varit med och sett konvertering två gånger så fick man göra det själv. Hela grejen sker under kort narkos, patienten sövs, och somnar verkligen bums, och vaknar efter fem till tio minuter. Under den tiden har den fått en, två eller tre stötar. Det gör tydligen så ont att det inte skulle gå att vara vaken...
Jaha, så plötsligt steg Annas puls otroligt! JAG ska defibrillera en människas hjärta! Tänk om jag gör nåt fel... Pirrig i magen... Men som tur är så gör man det inte helt själv utan doktor Prit är med hela tiden och övervakar och instruerar. I verkligheten säger man inte "clear" utan lite finare "bort från sängen" och då får man ju så klart inte själv stå och hänga på sängen, då får man ju en stöt själv.
Det gick bra. Patienten överlevde, ingen annan fick nån stöt och doktor Prit tyckte jag var jätteduktig. Och SÅÅ kul det kändes efteråt!!
skip to main |
skip to sidebar
...genom mina ögon.
Ha en bra dag!
9 kommentarer:
Oj, vad spannande Annisen! Jag tror faktiskt att du hittat ganska ratt...
bort från sängen tycker jag låter rätt så otrevligt och abrupt... kunde man inte säga typ: kan alla vara så vänliga att avlägsna sig från patientens bädd eller nåt? :P
Vilken känsla...:)
Hej Anna! Va dunderspännade med parktik på en hjärtavdelning! Själv håller jag mig till böckerna för tillfället... men hu va kul d e! Å pedagogiken e avklarad! jihoo! *superpedagogisk nu*. Lycka till med dina defibrillebreringar (vilket lång ord! visste ej att jag kunde så långa ord!)
HA! det kan jag ju inte heller! så där långa ord alltså! det blev ju helt fel!
Häftigt Anna! Nu är jag snart klar, 13 jan, och min sista praktik är på barn och ungdomskliniken...pirr pirr. Hur lyckas man sätta en pvk på en två-åring? Lycka till, det kommer gå fort så ta vara på tiden!
Puss och kram
racke!! kul! oj, att du snart är klar. jag läser nu gynekologi och obstetrik, blir kirurgi om några veckor. sen barn och kirurgipraktik nästa termin! ska bli så kul! förstår pirret med pvk på tvååring... lycka till!!!
Hej! Va ett tag sen nu =) Kul att höra att allt verkar vara bra, och du vid god hälsa (även dina paienter =) Kör på bara, du kommer att bli en kanon sköterska! Får se om jag också joinar kåren om några år.
Bless/ jo.
Nu har det varit hjarteroligt alltfor lange har...kram
Skicka en kommentar