op, del 2

Operation är kul. Det roligaste är att vara sterilklädd. Detta innebär att först grundligt, grundligt, supergrundligt tvätta händer och underarmar med mycket tvål och sedan sprita händerna en tre-fyra gånger. Innan detta ska man komma ihåg att ta på sig mössa och munskydd, ty efteråt får man inte för allt smör i småland komma åt något med sina händer. Man sätter på sig en fiffigt vikt sterilrock och får hjälp att knyta den. Sedan sätter man på sig sterila handskar som oxå de är förpackade på ett fiffigt sätt. Klart! Jag har nog aldrig varit så ren i hela mitt liv... Efter detta får man bara ta i sånt som är sterilt - ett sjätte sinne börjar långsamt utvecklas för att klara av den uppgiften.

Sedan börjar jobbet. Patienten ska tvättas och kläs in i blå eller gröna dukar så att bara den lilla del som man ska operera på syns. Ibland glömmer man, skräckinjagande nog, bort att det faktiskt ligger en människa där under. När patienten är klar kommer kirurgerna och får hjälp att sätta på sig sina kläder. Operationen kan börja.

Jag var med på två bukoperationer. På den ena skulle man ta bort en tarmtumör. Häftigt hur de letar sig fram till rätt ställe, det är som om de har kartboken i huvudet. Jag var oxå med på tre handkirurgiska operationer. Det var raka motsatsen till bukkirurgi där man jobbar med stora snitt och tarmar i massvis. I handkirurgin letar man sig långsamt, långsamt fram för att se till så att man inte klipper av någon nerv eller något viktigt blodkärl. Ett verkligt hantverk.
Det var häftigt att kunna komma så nära en levande öppen kropp (det kanske låter jättemakabert) och kunna titta och känna. Jag ska inte bli op-syrra även om det var otroligt fascinerande att få vara med.