Livet från vänster...

Det är lika bra att säga det med en gång. Jag har brutit armen. Bambi har varit i farten. Oskar och jag skulle ut en sväng förra söndagen och åka långfärdsskridskor, för mig var det första gången. Alla som känner mig vet att jag inte är uppvuxen i en friluftsfamilj och har inte heller varit särskilt road av friluftsaktviteter. Sålunda har jag aldrig riktigt lärt mig åka skridskor. Nu när jag blivit vuxen, tänkte jag ta igen lite. Min käre Oskar är ju till skillnad från mig en riktig hejare på allt vad sport heter.

Så vi drog ut, Oskar, hans pappa och jag. Och jag som inte stått på ett par skridskor sen mellanstadiet fick lugnt börja med att träna balansen. Oskar är en god och tålmodig lärare. Sen träna att svänga 20 cm från kanten. Det gick framåt och till slut kunde jag lite själv. Druttade väl några gånger. Så på vägen tillbaka, för att fika fick jag väl upp lite högre fart, och pang ramlade jag och tog i mig med högerhanden. Aj, vad ont det gjorde. Oskar och jag konstaterade efter en liten stund att den faktiskt hade gått av. Trist.

Snabbt in till akuten där de drog den rätt och gipsade. Det vänstra livet hade börjat...

Äta, skriva, klippa, skriva på datorn, gå på toa, ta på sig kläder, duscha. Allt ska numera göras med vänster hand. Jag har blivit en riktig fena på det mesta vänstra, även om handstilen ibland kan vara lite svår att tyda, för att inte tala om namnteckningen. Praktiken blir tyvärr lidande, vilket jag tycker är mest tråkigt av allt. Som tur är så är de snälla på avdelningen och låter mig göra det jag klarar av men slipper resten. Praktiken var enligt dem redan godkänd. Skönt.

Tre veckor till kommer jag ha gipset, sen är jag väl hänvisad till handledsövningar ett tag framöver antar jag.

Bilden är på en nygipsad (och bedövad) Anna...