Livet på natten.

Jag har jobbat natt för första gången i mitt liv. Jag visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig. Hur laddar man egentligen upp inför att jobba natt? Vad ska man äta på natten? Kommer jag, som egentligen är kvällsmänniska, förvandlas till en supertröttis? Tänk om jag helt enkelt inte kan hålla mig vaken...

Den här terminen består till största delen av praktik. Jag har redan avslutat kirurgiplaceringen och barnplaceringen. Nu är jag inne i akut/intensivvårdsplaceringen. Jag är på CIVA, centralintensiven på Akademiska Sjukhuset. Här vårdas människor som har medicinska och kirurgiska sjukdomar som man inte klarar av att behandla på en vanlig vårdavdeling. Många har problem med andningen och får ligga i respirator. Allting är hi-tech, det är maskiner och slangar överallt. Patienterna är riktigt dåliga, det är inte självklart att de överlever. Vården är likadan på dagen som på natten, många av patienterna är dessutom sövda och då blir det ju ingen skillnad mellan dag och natt.

Det var lite pirrigt inför första natten. Jag hade hört att det är bra att försöka sova lite på eftermiddagen innan man går på nattpasset klockan 21. Så jag sov två timmar, svårt när man inte är trött. Det var lite pirrigt i hissen på väg upp till avdelningen. Den ligger absolut högst upp på hela sjukhusområdet så man har underbar utsikt. Väl där var det en kort rapport om läget på avdelningen, nästan fullbelagt med många patienter som var dåliga. Jag blev tilldelad en handledare som jag skulle gå med under natten. Vi fick två patienter. Den ene var en äldre man som tillsammans med sin fru frontalkrockat med en annan bil. Ganska sönderkrossad överallt. Den andre var en man i 40-årsåldern som hade leukemi och fått nedsatt immunförsvar i samband med en benmärgstransplantation. Han hade ådragit sig ett antal infektioner och var nu så dålig att man inte visste om han skulle överleva helgen. Tragiskt.

Jobbet på natten är väl strukturerat. Varje halvtimme tar man kontroller, alltså kollar puls, blodtryck, hur mycket patienterna har kissat, hur respiratorn fungerar osv. Så man har något att göra i stort sett hela tiden. Sen måste man vända dem, vilket är ett stort projekt med alla slangar överallt. Det är mycket läkemedel som man måste ha koll på, en del får absolut inte ta slut, patienterna hänger ofta på en skör tråd. Man tar prover och räknar vätskebalans, för att se hur mycket vätska som kommer in respektive ut, varje milliliter är viktig.

Under natten äter man oxå, men särskilt sugen på mat är man inte. Jag åt en banan och en halv liter yoghurt, men många äter bara frukt. Vid ungefär tre har man "lunch" en halvtimme, och aktar man sig inte då så kan man plötsligt känna tröttheten komma över en. En del passar på och ta en powernap på fem minuter. Jag vågade inte bjuda in sömnen, tänk om den ville sova kvar...

Klockan fem på morgonen tar man alla prover på patienterna och sen rullar jobbet på fram till kvart över sju då man får gå hem. Som tur är så händer det någonting hela tiden på den här avdelninen så man hinner inte riktigt sätta sig ner och känna efter om man är trött. När man kommer hem på morgonen ska man försöka sova, och låtsas som att det är natt, inte jättelätt alla gånger. Nu har jag gjort hälften av min praktik på den här avdelningen, två av fyra pass och i natt ska jag göra mitt tredje. Jag är ju lite småförtjust i maskiner och tekniska saker så jag tyckte det var hemskt spännande.