short up-date

Oj. Det har visst gått nästan en månad sen jul... Tiden springer iväg.

Jag hade en lugn och skön jul, jag började bland annat sticka och har nu blivit färdig med en raggsocka i tjockt, mysigt, grått ullgarn. Den andra är påbörjad och längtar efter att bli färdig. Det är jättemysigt att sticka. I mellandagarna passade Oskar och jag på att pussla lite på pusslet han köpte innan jul. Det var oxå jättekul. Skönt att bara glömma allt en dag och sitta tillsammans och pussla. Avkopplande!

Den tredje januari drog terminen igång igen, så det var tur att man hade fått några avslappningsdagar innan dess. Min tenta var den 11 januari i kirurgi och Oskars den 12:e, oxå den i kirurgi. Hans gick rätt bra, de har nån form av specialtenta så man vet rätt bra efteråt hur det har gått, och jag hoppas min gick bra. Den var lite klurig tycker jag. Så tiden sen jag skrev sist har upptagits av avkoppling och tentaplugg.

Nu har praktiken börjat. Jag är på en "skitavdelning"(ursäkta uttrycket), nämligen nedre tarmkirurgi. Majoriteten av patienterna har cancer i tjocktarm eller ändtarm. Några har blindtarmsinflammation, men alla har på något sätt problem med "utgifterna". I två dagar nu har jag gått tillsammans med en undersköterska för att lära mig avdelningen och den grundläggande omvårdnade, till exempel hur en stomi ser ut. Idag börjar verkligheten när jag ska gå som sjuksköterska. Det ska bli jättespännande. Jag går med min handledare i ungefär en vecka och efter det ska en annan student och jag tillsammans jobba som sjuksköterskor och ha hand om sex patienter i tre veckor. Det blir kul. Och jag tror nog att jag blir sjuksköterska efter det... :-)

Igår fyllde min älskade Oskar 26 år. Nu är han vuxen och jag är hans unga flickvän.

Vi är redan bjudna på två bröllop det här året. Johannes Lindgren och Anette Finsen gifter sig nästa helg, de ska bara ha ett litet bröllop, men ändå. Pingsthelgen står nästa bröllop och då är det en till av Oskars närmaste vänner som gifter sig och även Oskar ska medverka, som bästa mannen. Året har precis börjat, vi får väl se hur många till det blir...

Så, detta var en kort uppdatering om vad som händer i mitt liv just nu. För övrigt är jag kär och träffar min kärlek varje ledig stund.

tipp tapp...

Nu är det jul igen. Konstigt nog. Den kommer alltid tillbaka. Samma jul. Kanske för att jag tillhör en familj som tycker om traditioner... :-)

• Jag har lussat för kärleken min. Han blev jätteglad.
• Jag har fått en jättefin, stor, röd ros OCH chokladpraliner. Jag blev rörd.
  
• Jag har fått "jullov". Man ska väl passa på att njuta - snart är man ju färdigutbildad(!).
• Jag har köpt alla julklappar. Tror jag. Det är roligt att köpa julklappar!
• Jag har gjort julgodis - knäck, smörchokladkola(mums) och bränd mintnougat(den skulle inte vara bränd...).
• Jag har tampats med två tredjedelar av Uppsalas befolkning i julruschen. En tredjedel på stan och en tredjedel på Gränby Centrum. Jag gillar det. Man ska inte bli stressad över lååånga köer, och det blev jag inte = gott tecken på att jag har jullov.
• Jag har spanat på min kärlek när han jobbade så flitigt i fiskdisken. Kände mig lite som en tonåring och det kändes som om alla runt mig trodde att jag var lite förtjust i honom. Hemlisen var ju att det är min pojkvän. Och att jag är lite förtjust i honom. tihi.
• Jag har julpyntat och försökt att leva mig in i stämningen. Kanske börjar den sakta sakta infinna sig... Snön ligger ju fortfarande kvar.
• Jag har åkt på NYA E4:an!! På självaste öppningsdagen! tjihuu. Det var jättekul.
  
• Jag har höga pyssel och läsambitioner för mitt jullov som varar en vecka till. Har lust att lära mig sticka raggsockar oxå.
• Jag jobbar på julafton i år igen. Gulligt.
• Jag försöker stå emot en låtsasförkylning. Jag tror jag lyckas.
  
• Jag har ännu inte slagit in någon julklapp. Det är väl det man ska göra på lillejulaftonsnatt?
• Jag har tenta den 11/1 2007 (!) När man minst anar det kan plugg-glädje smyga sig på. SKA man då plugga när man äntligen är ledig?
• Jag har fått en julkram av Crista!
• Jag har lyckats få tag i en skolbok så att jag kan (självklart efter jullovet!) plugga till tentan.
• Jag har lyckats bra på mina senaste tentor. Roligt.
• Jag är pirrig i magen över att få veta var jag ska ha min praktik i vår. (hoppas hoppas hoppas att jag slipper va på ortopeden...) :-)
• Jag undrar just vad jag ska få för julklappar... Lika spännande varje år när man inte önskat sig nåt...
• Jag är lite egofixerad, men nu vet ni andra vad som händer i mitt liv i alla fall.

Herrens frid och en välsignad julhelg önskar jag er alla!

Anna = planerande?

Ja, man skulle ju faktiskt kunna tro att det var så (dvs. att ett under har skett)... eftersom jag har fått s o m m a r j o b b ! ! yes. det är sant! Snacka om framförhållning! Faktum är att jag själv inte kan ta åt mig äran, utan jag lämnar alla creds till min kärlek. Han ska nämligen jobba som underläkare (kul va) på Mora lasarett och då kom vi på den lysande idén att jag oxå kunde jobba där. Nu föll det sig så enkelt att jag inte ens behövde tjata om det hela, Oskar nämde för sin chef om mig. Och vips! Så, Dalarna- here we come!

(om någon för övrigt funderar på varför jag plötsligt har skrivit tre inlägg på två dagar, så kan svaret ligga i fenomenet webföreläsningar, de har plötsligt ökat tillgängligheten till det verdensvide nett, och måste man ändå sitta ett antal timmar i sträck och kolla på föreläsningar så kan man lika gärna ta lite pauser...)

å nej...

jag kom på en till julönskan... är säkert redan alldeles för sent eftersom min familj i år är enormt tidiga med sina klappinköp.

jag vill ha en digital systemkamera!!

känslan, snudd på ha-begär, föll alldeles plöstligt över mig. har i och för sig gått ett tag och varit sugen på att bli duktig på att fota, och visst, jag har en jättebra kompaktkamera, men världen vidgas några snäpp med en sysemkamera...

oj, va jobbigt det blev. hoppas att familjen slinker in här och kollar så de förstår min djupaste önskning.

tentad

Äntligen klar med gynekologikursen! Tentan var igår, skönt att den är över. Den gick bra tror jag, nåt fel här och där har jag väl som vanligt, men annars tror jag att jag prickade det mesta. Skrev så pennan glödde. Det var förresten inte bara gynekologi utan även pediatrik och obstetrik (förlossningskonst). Så nu är jag, efter fem veckor, fullärd inom kvinnohälsan.

Snabbt som ögat hoppade jag sedan vidare till kirurgins underbara värld. Där ska det oxå bli fem poäng men eftersom julen ligger lite i vägen blir det i praktiken tre plus en dag. Svettigt att på denna korta tid förstå sig på allt vad operationer, akut omhändertagande, sår, vätsketerapi innebär. Detta ska dessutom vara förberedande för min längsta praktik - 7 veckor- då jag ska bli sjuksköterska. Men. Jag tror faktiskt att det kommer funka riktigt bra. För det är störtkul.

Det var så gulligt, förresten. Till basgruppen idag hade vi en utgångspunkt om en man som blev påkörd. Tror ni inte att lärarna på skolan har spelat in ett litet drama om detta... så sött!

Har för övrigt äntligen fått adventspynta, och efter att ha bytt 10 av 40 lampor i min ljusslinga så är det riktigt mysigt hos mig. Bara snön som fattas för att julkänslorna verkligen ska infinna sig...

Nu ska jag sätta mig ner och klura lite på vad ett traumalarm innebär...

Frid, vänner! (lite påverkad av pingstkyrkepojkvännen blir man nog allt...)

tiden går...

Undrar just om det är lika jobbigt att jobba som att ha praktik. Jag hoppas inte det. I alla fall föreställer jag mig att det där med att man alltid måste lära sig nåt och att hela tiden hålla öronen på spänn är ansträngande. Under praktiken kändes det som om jag inte hann med nåt annat än att åka till och från hjärtavdelningen och någon gång ibland, när Oskar var hemma så hann jag träffa honom oxå... Jaja, det var väl en jättefin förklaring till varför jag inte skrivit på länge.

Ursäkta mig helt kan jag dock inte göra. Nu har jag ju läst teori i tre veckor och plötsligt hade jag alldeles för lite att göra på dagarna/kvällarna när jag kom hem... Oskar har varit i Falun tre veckor och jag har haft en massa tid över...

Nu läser jag gynekologi, obstetrik, pediatrik och farmakologi! Det ni! Jag får bland annat lära mig hur min egen kropp fungerar, vad en gynekologisk undersökning går ut på, hur man gör en abort(hoppas dock slippa komma nära det i verkligheten...), hur man tar hand om förtidigt födda barn... Tänk förresten att barn kan överleva utanför mammas mage redan i vecka 25-26, ibland tidigare! Då har ju bara lite drygt halva graviditeten gått.

Christine(numera Svensson) och jag klurar lite på hur många i klassen som kommer vara gravida efter den här kursen. Alla sitter liksom och blir sugna och är man nånstans kring tretti och får höra att fertiliteten avtar från 27 års ålder, ja då kanske, kanske man springer hem och säger att det är på tiden... Spännande. Vi misstänker redan en... :)

Så detta är alltså vad som händer i mitt liv just nu, förutom önskelisteångest, längtan efter att sätta upp adventspynt och lite så...

hjärteroligt

Nu har jag snabbt svischat vidare i min sjuksköterskepraktik. Efter att ha suttit två och en halv timme på buss varje dag fram och tillbaka till Östhammar, har jag nu äntligen fått sätta mig på cykeln tidiga mornar för att åka till praktiken. Jag är på en hjärtavdelning, 50F heter den. Det är ingen intensivavdelning, så jag slipper ha mitt eget hjärta i halsgropen hela tiden. Men lite spänning finns det allt..
Förra veckan fick jag vara med och defibrillera en patient. Ni vet, så där som de gör på alla sjukhusserier när det kommer in nån som har fått hjärtstopp. De säger "clear" och så skjuter de patienten med el. Patienten studsar till i sin säng och oftast slår hjärtat igen. Riktigt så spännande var det inte för mig. Till min avdelning kommer det patienter som har kroniskt förmaksflimmer, vilket innebär att hjärtat ibland får en knäpp så att det står och slår alldeles oregelbundet. Dessa patienter kan få komma och få en liten stöt, det är ungefär som att trycka på re-set, så att hjärtat börjar slå normalt igen. Min handledare, som för övrigt är ett år äldre än jag och har jobbat i ett och ett halvt år men är jätteduktig, frågade läkaren om inte studenter fick vara med och elkonvertera(som det oxå kallas). Jodå, hade man bara varit med och sett konvertering två gånger så fick man göra det själv. Hela grejen sker under kort narkos, patienten sövs, och somnar verkligen bums, och vaknar efter fem till tio minuter. Under den tiden har den fått en, två eller tre stötar. Det gör tydligen så ont att det inte skulle gå att vara vaken...
Jaha, så plötsligt steg Annas puls otroligt! JAG ska defibrillera en människas hjärta! Tänk om jag gör nåt fel... Pirrig i magen... Men som tur är så gör man det inte helt själv utan doktor Prit är med hela tiden och övervakar och instruerar. I verkligheten säger man inte "clear" utan lite finare "bort från sängen" och då får man ju så klart inte själv stå och hänga på sängen, då får man ju en stöt själv.
Det gick bra. Patienten överlevde, ingen annan fick nån stöt och doktor Prit tyckte jag var jätteduktig. Och SÅÅ kul det kändes efteråt!!

glad

bli-glad-saker:

::. fått ett jag-tycker-om-dig-vykort av oskar
::. skrivit färdigt ett (tråkigt?) PM
::. gått på en mur och tittat på stjärnorna
::. haft sovmorgon
::. myspratat med mamma en lång stund
::. börjat läsa en otroligt bra bok (A heart ablaze -John Bevere)
::. blivit innehavare av roligt 2 för 1-häfte
::. har nån att två-för-en:a det roliga häftet med

sticktant

Idag har jag varit på labb på Östhammars sjukhus. Det innebär att man sitter och sticker folk i armarna. Det är roligt! Tyvärr var två av läkarna borta- det är de som skickar folk till labb- så det kom inte så mycket folk som jag kanske hade hoppats. Men några stackare prickade jag i alla fall. Det gick rätt bra, men man får inte vara för feg och försiktig utan måste vara rätt stadig på handen så att man inte gör illa folk... (mer än nödvändigt) Ja, kul var det i alla fall men mer övning skulle inte skada, får hoppas att det kommer mer av den varan framöver. Jag ska bli en riktig hejare på att sticka folk... !

I believe I can fly...

Jag, Anna Elisabet Gerdmar, har gått höghöjdsbanan på Alnäs! Här är några faktorer som medverkade i upplevelsen.
1. innan jag började klättra upp för första "hindret" (dvs. en jättegungig repstege av metall och vajrar) tyckte jag att det skulle bli riktigt roligt. Men väl på denna stege, som Oskar så klart besegrade på två röda sekunder, började jag fundera på vad jag hade givit mig in på. Men man kan ju inte gärna ge upp när man väl har börjat! Lite stolt är man ju allt...
2. jag har (i alla fall haft) höjdskräck, men jag bestämde mig för att inte titta ner utan låtsas att jag bara gick på lite rep nånstans...
3. min käre Oskar är instruktör på densamma, och tycker därmed att det är roligt om även hans flickvän delar kärleken till höjdäventyr. Han brukar vanligtvis gå nere på marken men klättrade denna gång tillsammans med mig - och tur var väl det - man behöver lite omtanke när pulsen, av ren fasa, är uppe i 200.
4. jag klarade de flesta hindrena galant(eller hur Oskar?) men velade väl lite av och till, nån gång kanske... ;)
5. jag har alltid haft en skräckblandad förtjusning för höjder och till och med, vid några obevakade tillfällen, sagt att jag ska hoppa bungy jump - därmed kan det vara bra att börja med lite lägre höjder dvs 6-7 meter över havet. Jag har alltså plockat ett delmål.
6. något skakig var jag när jag väl var nere på marken, men nu när träningsvärken lagt sig efter att jag krampaktigt hållit i min säkerhetslina hela tiden, skulle jag faktiskt vilja göra det igen... (!)

praktiktid

hösten har börjat och äntligen får jag börja skolan. har nu varit min första vecka på praktikplatsen i östhammar. det är kul! det innebär tidigar mornar, efter att i sommar ha fått sova en hel del känns det nu lite i kroppen efter att ha gått upp kvart i fem tre dagar i rad. men, sova vidare kan man ju göra på bussen. den tar en timme.

dagarna innebär rapportering, medicindelning, blodprovstagning, rond, dokumentation, droppsättning, ännu mer mediciner, telefonsamtal hit och dit. det är mycket som är nytt och efter en vecka har jag väl kommit i jobbet rätt bra. det är dock en hel del rutin och erfarenhet som saknas - naturligt nog. känns konstigt att lämna undersköterskesysslorna och istället säga till undersköterskorna vad de ska göra - jag skulle ju egentligen kunna göra det själv...

men, efter den här veckan känns det ännu mer som att jag är på rätt spår och det är ju skönt.

Korp

Jag har blivit fotbollssupporter! Tro det eller ej. Jag har varit på min första korp-fotbollsmatch! Uppslaget, tror jag att de heter, spelade sin näst sista match för säsongen, och min käre Oskar var så klart med och spelade. Det lär väl inte bli den sista matchen jag går på... Tyvärr blev det oavgjort mot Fonjod(jag vet, helskumt namn) men det var i alla fall roligt att titta. Birgitta, Oskars mamma, är ett troget fan så vi stod där tillsammans och hejade (mer eller mindre).

Nu börjar hösten och därmed mitt favoritväder. När andra får vårkänslor får jag istället höstkänslor! Det pirrar i hela mig och jag blir alldeles lycklig. Himlen är hög och blå, solen skiner med ett särskilt vackert ljus, träden är fortfarande gröna, luften är lite småkylig så man kan få ha på sig en tröja, man blir lite kall i ansiktet och snart får man plocka fram fingervantarna, vindruvorna blir billigare...(jag vet, det kanske låter helt skilt från höstvädret, men för mig är det typiskt höst)
Njut, mina vänner!

sjuk 2...

är väl på bättringsvägen nu. efter att ha haft feber i en och en halv vecka. konstig sjukdom det här. doktorn( inte doktor Nordlund) sa att det var en lymfkörtelinflammation, så trots att febern nu äntligen är nere, så att man kan börja leva ett liv utanför sin säng, så har jag fortfarande svullna lymfkörtlar. både på halsen och i magen...! men, jag har fått nån form av antiinflammatorisk medicin så förhoppningsvis går även svullnaden ner. annars börjar ju hösten närma sig med stormsteg, luften börjar kännas höstigt kylig på mornarna, det är bara en vecka tills skolan=praktiken drar igång, jag blir 25 om mindre än en vecka... höst är mysigt, min favorit.

sjuk...

okej. feber på fjärde dagen kanske inte är suuuperkul. har inget minne av att ha haft det tidigare. men, faktum är att det blir mycket trevligare(om det nu kan va trevligt att vara sjuk) när man har en snäll pojkvän som trotsar bacillerna och pysslar om en... vilken lyx.

2 x 40

idag kommer Oskar hem efter att ha bott i en resväska större delen av sommaren. äntligen. typiskt att man drog på sig nån form av influensa - inte förkyld men ont i kroppen och feber. men, vad botar inte lite kärlek...

nattvandrare

vaddå, klockan är halv tjugofyra och jag har suttit framför datorn en stund efter att ha kommit hem från första kvällen efter semestern på Årstahallen. vaddå, jag har sagt godnatt till huset och alla som bor här. vaddå, jag har borstat tänderna för att krypa ner i sängen. vaddå, kvällsluften bara rooopar efter att få göra sällskap med ett förälskat par. vad gör man inte...? slänger iväg ett litet sms till Oskar, trots att jag antar att han sover. inom några minuter hinner jag säga till pappa, som jag nyss sömnigt sagt godnatt till, att jag ska åka ner på stan, och sätta mig i bilen för att träffa mannen. botaniska trädgården är mörk men vackert romantisk sådär mellan tolv och två på natten. och när natten blir för kall kan man alltid sitta en eller flera stunder i bilen och småprata. man är alldeles för trött men alldeles lycklig...

sommar!!

En perfekt sommardag tillbringas på en brygga i Trehörningen. Skinande sol, lagom värme, ljumma dopp, fika med granatäpplejuice, getingar(kan man dock vara utan men de späder på sommarkänslan), pojkvän och hela hans familj och inte halva Uppsala. Bättre kan det inte bli. Sommaren är inte över än, kära vänner!

Barnträning

Joel är söt. Det kan vem som helst konstatera. Men det är liksom extra gulligt när han kommer och lägger sig i min säng på morgonen. Jo, jag är en kvällsmänniska som njuter av att ligga länge i sängen på morgonen och, jo, joel är precis tvärt om - som alla ettochetthalvtåringar. Men i morse halv sju var det faktiskt riktigt mysigt att ha en sån liten i rummet. Hans föräldrar är på minisemester och då föll det på min lott att jag skulle ta hand om honom på natten. (eftersom jag är den som sover bäst) Som tur är lyckades vi ha riktigt hålligång på dagarna så att han sov gott på nätterna. Bättre än jag. Maken till att snurra runt när man sover! Jag är imponerad av att han inte vaknar. Han ligger ju och gör konster i sängen... finns det fler som gör det? :)
Det är ju för övrigt helt okej att vara moster. Och nu har jag dessutom klarat av två nätter, så: Motherhood here I come! Rätt gulligt att vara ute och leka med Joel, alla tror ju att han är min, en kvinna i mormorsåldern undrade om det var mitt första barn. Var ju tyvärr tvungen att erkänna att jag bara tränade. Oo så roligt, tyckte hon, då har du ju ditt kvar! Och så är det nog. Mysigt men, visst, en smula trött blir man ju...

en månad

en månad sen jag åkte till Arlanda med hans föräldrar
en månad sen jag pirrig och nervös stod och väntade på att han skulle komma ut från teminalen
en månad sen han äntligen kom, med ett stort leende men utan ord
en månad sen jag fick äta frukost hos familjen Nordlund
en månad sen han tog min hand och glädjen spreds i hela min kropp
en månad sen vi drack saft under äppelträdet med mamma och pappa
en månad sen han kysste mig för första gången
en månad sen vi myste på en filt hela eftermiddagen
en månad sen jag blev Oskars flickvän
en månad sen han blev min pojkvän

puss

åjråpakonfärans

så var den här.
i år igen.
årets höjdpunkt..?
ja.
inget å göra?
kom förbi en sväng vid Livets Ord och se "turistattraktionen" nr. 1
massa folk, massa möten, massa mat, massa jobb, massa sol
-mest av allt-
GUD

...och snart kommer oskar...