Bilträsket

En viss köp-och-sälj-hemsida har fått ett stort antal besök av undertecknad de senaste veckorna. Vi är ute efter att köpa en bil. En liten, i skruttbilsklassen, fast utan skrutt (varken Oskar eller jag är särskilt roade av att mecka med bilar), alternativt övre skruttbilsklassen, som vi kan köra på kortare och längre turer med i sommar. Mest en A-till-B-bil, så att vi inte måste cykla runt hela dalarna i sommar(även om det är förenat med god motion). Den får även vara söt - jag gillar Golf, Mazda 323 och Renault Clio. Fast ibland har jag svårt att tänka mig Oskar knixa in hela sin långa vackra kropp i en sån liten bil... Några tips om bra bilar?

Oj.

Jag vill sjunga!!!!!!

Ganska nyss hemkommen från Frida Björks examenskonsert.

Wedding

Bröllop. Det är vackert med bröllop. En lumparkompis till Oskar gifte sig i helgen, och Oskar var best man. Jag har varit tärna två gånger men aldrig hängt med brudgummen i förberedelserna. Vi fick delta i bröllopet från början till slut- dukning, planerande av hemligt sångnummer av brudgummen, påklädning, fotografering, McDrive, väntan, pirr, tårar och skratt. Det var stor feste med många gäster, hoppborg, tårta, massa roliga tal och spex. Annorlunda bröllop men det passade brudparet väldigt bra. Idag fick vi vara med på efterfesten- titta när brudparet öppnade paketen, titta på morgongåvorna, äta rester och bara pusta ut. Det flödar så mycket kärlek på ett bröllop och då är det så skönt att man har nån att flöda kärlek till. Och det är ju så romantiskt med bröllop, lite sugen blir man allt...

Älskling

Satt häromdagen och skrev av "gamla" sms från min kärlek. Det var så många fina, med så mycket vackra ord. Om och om igen hoppade det till i magen. Men jag fastnade speciellt för början av ett: "God morgon, älskling..." och plötsligt kände jag sån enorm lycka av att få vara någons älskling. Oskars. Det kanske låter banalt men, det är stort...

Picknick på kyrkogården

Vet inte om det är tillåtet men det hade vi i alla fall igår. Njöt av det underbara vädret, cyklade i den relativt varma vinden ut till Berthåga kyrkogård. Jag hade ingen aning om att den över huvud taget existerade, men så var fallet och kärleken min hittade dit. Den ser inte ut som en traditionell kyrkogård, utan mer som ett stort grönområde/park. Vi hittade oss ett litet hörn utan vind och vecklade ut vår filt. Couscoussallad, juice och jordgubbar förtärdes. Perfekt söndag!

op, del 2

Operation är kul. Det roligaste är att vara sterilklädd. Detta innebär att först grundligt, grundligt, supergrundligt tvätta händer och underarmar med mycket tvål och sedan sprita händerna en tre-fyra gånger. Innan detta ska man komma ihåg att ta på sig mössa och munskydd, ty efteråt får man inte för allt smör i småland komma åt något med sina händer. Man sätter på sig en fiffigt vikt sterilrock och får hjälp att knyta den. Sedan sätter man på sig sterila handskar som oxå de är förpackade på ett fiffigt sätt. Klart! Jag har nog aldrig varit så ren i hela mitt liv... Efter detta får man bara ta i sånt som är sterilt - ett sjätte sinne börjar långsamt utvecklas för att klara av den uppgiften.

Sedan börjar jobbet. Patienten ska tvättas och kläs in i blå eller gröna dukar så att bara den lilla del som man ska operera på syns. Ibland glömmer man, skräckinjagande nog, bort att det faktiskt ligger en människa där under. När patienten är klar kommer kirurgerna och får hjälp att sätta på sig sina kläder. Operationen kan börja.

Jag var med på två bukoperationer. På den ena skulle man ta bort en tarmtumör. Häftigt hur de letar sig fram till rätt ställe, det är som om de har kartboken i huvudet. Jag var oxå med på tre handkirurgiska operationer. Det var raka motsatsen till bukkirurgi där man jobbar med stora snitt och tarmar i massvis. I handkirurgin letar man sig långsamt, långsamt fram för att se till så att man inte klipper av någon nerv eller något viktigt blodkärl. Ett verkligt hantverk.
Det var häftigt att kunna komma så nära en levande öppen kropp (det kanske låter jättemakabert) och kunna titta och känna. Jag ska inte bli op-syrra även om det var otroligt fascinerande att få vara med.

Op

Praktiktiden börjar dra sig mot sitt slut. Jag hinner dock med några dagar på operation. SÅ spännande. Jag har min operationsplacering på Centraloperation på Ackis, den största op-avdelningen på sjukhuset. Det är som en helt egen värld där innanför dörrarna. Massa små människor som likt myror springer åt olika håll. Alla har blå kläder(supersköna) med muddar på och någon form av mössa. Vi stackars studenter känner oss inte överdrivet snygga i våra men kan ändå trösta oss med att alla faktiskt har de där mössorna... på vissa operationer måste man till och med ha munskydd på sig, vilket gör att det blir väldigt svårt att känna igen folk.

Hittills har jag varit på "narkossidan", den sidan där man sköter all övervakning av patienten under operationen, vi behöver inte vara sterilklädda men måste i stället akta oss så att vi inte kommer åt någon eller något som är sterilklätt. Jag har stått på en liten pall för att tydligt kunna se vad de gör under operationen och ska jag vara fullkomligt ärlig så har jag inte tyckt att det var varit nåt obehagligt även om man ibland ser blodet spruta. Onsdag och torsdag denna vecka ska jag få prova på att "stå i såret". Fortsättning följer...

SimMan

Idag har vi tränat akut omhändertagande av en patient. Fast på en docka. Han heter SimMan och kan göra allt möjligt. Man kan prata med honom, kolla andning, ta puls och blodtryck, sätta kateter, ge läkemedel och så vidare.

Vi fick ett scenario där hans hjärta sviktade så att han samlade på sig vätska på lungorna. Vi skulle träna att ta hand om honom i denna situation, men allt bara förvärrades. Det hela slutade med att han fick ett hjärtstopp så vi fick göra Hjärt-Lung räddning... Spännande och det kändes faktiskt rätt verkligt, man levde sig in i situationen och till och med pratade med honom... Han överlevde.

Godis, njet.

Har efter påskens alla sötsaker bestämt mig för att inte köpa nåt godis på i alla fall en månad. Lyckas jag med det fortsätter jag fram till sommarn. Äta får jag, men inte köpa. Det är ju oftare jag har tillfälle att köpa godis än folk har tillfälle att bjuda mig... Dock gäller detta bara godis, så idag efter en kaosdag på Årstahallen inhandlades Singoallakakor... oops.

Livet på natten.

Jag har jobbat natt för första gången i mitt liv. Jag visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig. Hur laddar man egentligen upp inför att jobba natt? Vad ska man äta på natten? Kommer jag, som egentligen är kvällsmänniska, förvandlas till en supertröttis? Tänk om jag helt enkelt inte kan hålla mig vaken...

Den här terminen består till största delen av praktik. Jag har redan avslutat kirurgiplaceringen och barnplaceringen. Nu är jag inne i akut/intensivvårdsplaceringen. Jag är på CIVA, centralintensiven på Akademiska Sjukhuset. Här vårdas människor som har medicinska och kirurgiska sjukdomar som man inte klarar av att behandla på en vanlig vårdavdeling. Många har problem med andningen och får ligga i respirator. Allting är hi-tech, det är maskiner och slangar överallt. Patienterna är riktigt dåliga, det är inte självklart att de överlever. Vården är likadan på dagen som på natten, många av patienterna är dessutom sövda och då blir det ju ingen skillnad mellan dag och natt.

Det var lite pirrigt inför första natten. Jag hade hört att det är bra att försöka sova lite på eftermiddagen innan man går på nattpasset klockan 21. Så jag sov två timmar, svårt när man inte är trött. Det var lite pirrigt i hissen på väg upp till avdelningen. Den ligger absolut högst upp på hela sjukhusområdet så man har underbar utsikt. Väl där var det en kort rapport om läget på avdelningen, nästan fullbelagt med många patienter som var dåliga. Jag blev tilldelad en handledare som jag skulle gå med under natten. Vi fick två patienter. Den ene var en äldre man som tillsammans med sin fru frontalkrockat med en annan bil. Ganska sönderkrossad överallt. Den andre var en man i 40-årsåldern som hade leukemi och fått nedsatt immunförsvar i samband med en benmärgstransplantation. Han hade ådragit sig ett antal infektioner och var nu så dålig att man inte visste om han skulle överleva helgen. Tragiskt.

Jobbet på natten är väl strukturerat. Varje halvtimme tar man kontroller, alltså kollar puls, blodtryck, hur mycket patienterna har kissat, hur respiratorn fungerar osv. Så man har något att göra i stort sett hela tiden. Sen måste man vända dem, vilket är ett stort projekt med alla slangar överallt. Det är mycket läkemedel som man måste ha koll på, en del får absolut inte ta slut, patienterna hänger ofta på en skör tråd. Man tar prover och räknar vätskebalans, för att se hur mycket vätska som kommer in respektive ut, varje milliliter är viktig.

Under natten äter man oxå, men särskilt sugen på mat är man inte. Jag åt en banan och en halv liter yoghurt, men många äter bara frukt. Vid ungefär tre har man "lunch" en halvtimme, och aktar man sig inte då så kan man plötsligt känna tröttheten komma över en. En del passar på och ta en powernap på fem minuter. Jag vågade inte bjuda in sömnen, tänk om den ville sova kvar...

Klockan fem på morgonen tar man alla prover på patienterna och sen rullar jobbet på fram till kvart över sju då man får gå hem. Som tur är så händer det någonting hela tiden på den här avdelninen så man hinner inte riktigt sätta sig ner och känna efter om man är trött. När man kommer hem på morgonen ska man försöka sova, och låtsas som att det är natt, inte jättelätt alla gånger. Nu har jag gjort hälften av min praktik på den här avdelningen, två av fyra pass och i natt ska jag göra mitt tredje. Jag är ju lite småförtjust i maskiner och tekniska saker så jag tyckte det var hemskt spännande.

Livet från vänster...

Det är lika bra att säga det med en gång. Jag har brutit armen. Bambi har varit i farten. Oskar och jag skulle ut en sväng förra söndagen och åka långfärdsskridskor, för mig var det första gången. Alla som känner mig vet att jag inte är uppvuxen i en friluftsfamilj och har inte heller varit särskilt road av friluftsaktviteter. Sålunda har jag aldrig riktigt lärt mig åka skridskor. Nu när jag blivit vuxen, tänkte jag ta igen lite. Min käre Oskar är ju till skillnad från mig en riktig hejare på allt vad sport heter.

Så vi drog ut, Oskar, hans pappa och jag. Och jag som inte stått på ett par skridskor sen mellanstadiet fick lugnt börja med att träna balansen. Oskar är en god och tålmodig lärare. Sen träna att svänga 20 cm från kanten. Det gick framåt och till slut kunde jag lite själv. Druttade väl några gånger. Så på vägen tillbaka, för att fika fick jag väl upp lite högre fart, och pang ramlade jag och tog i mig med högerhanden. Aj, vad ont det gjorde. Oskar och jag konstaterade efter en liten stund att den faktiskt hade gått av. Trist.

Snabbt in till akuten där de drog den rätt och gipsade. Det vänstra livet hade börjat...

Äta, skriva, klippa, skriva på datorn, gå på toa, ta på sig kläder, duscha. Allt ska numera göras med vänster hand. Jag har blivit en riktig fena på det mesta vänstra, även om handstilen ibland kan vara lite svår att tyda, för att inte tala om namnteckningen. Praktiken blir tyvärr lidande, vilket jag tycker är mest tråkigt av allt. Som tur är så är de snälla på avdelningen och låter mig göra det jag klarar av men slipper resten. Praktiken var enligt dem redan godkänd. Skönt.

Tre veckor till kommer jag ha gipset, sen är jag väl hänvisad till handledsövningar ett tag framöver antar jag.

Bilden är på en nygipsad (och bedövad) Anna...

Livet på nedre tarmkirurgen...

05.00 piip: Jag går upp. Observera: går upp! Inte bara vaknar utan går även upp ur sängen = snoozar int. Och är dessutom hyfsat pigg! Skumt. Kan man förändras från att vara kvällsmänniska till att bli morgonmänniska? De var en som i hissen på vägen upp till jobbet sa lite ledsamt "man vänjer sig aldrig...". Kändes ju lovande. Men oavsett så har jag den senaste veckan lagt mig innan 22 och gått upp fem. Och varit i tid varje dag. (okej. är lite impad av mig själv)
06.45: morgonrapport börjar. Ibland helt nya patienter som man ska sätta sig in i. Cirka 45 minuter har man på sig att få en inblick i de sex patienter man ska ha hand om under dagen. Linda, en annan student, och jag ska sköta dessa tillsammans. Mycket lärorikt.
07.30: morgonarbetet börjar, vilket för patienterna innebär att vi plötsligt kommer in och bökar med dem. Vi delar mediciner och räknar ut hur mycket vätska som har kommit in och gått ut under dygnet. Småpratar lite. Kanske ska nån liten luring iväg till operation vilket innebär en hel massa förberedelser som ska vara grejade innan... (=fullt upp)
08.45: rond. Då måste man ha fått koll på hur patienterna mår och veta om det är något speciellt som ska tas upp. Ibland kan man bli satt på prov...
09.15: post-rond-arbetet börjar. Dvs. verkställa allt som doktorn har ordinerat. Blanda dropp, förbereda för undersökningar, omläggningar, observationer av kroppsvätskor (fräscht)... Detta tar en stund och brukar avbrytas av välförtjänt second breakfast. På fredagar lyxar de till det med ägg på mackan. Små glädjeämnen. :-)
12.30: sitter man förhoppningsvis och dokumenterar allt som hänt under förmiddagen. Kvällspersonalen kommer vid 13, så innan dess måste man vara klar.
13.15: förhoppningsvis lunch. Så att man inte förgås.
14.00: fortsätta att jobba med post-rond, göra klart det man inte hunnit. Tiden tickar på rätt bra fram till...
16.00: då man går hem. (är man student kan man ibland få gå hem tidigare, beroende på handledare)
16.15 -> varva ner, småsova, laga mat med the Love of my Life.

short up-date

Oj. Det har visst gått nästan en månad sen jul... Tiden springer iväg.

Jag hade en lugn och skön jul, jag började bland annat sticka och har nu blivit färdig med en raggsocka i tjockt, mysigt, grått ullgarn. Den andra är påbörjad och längtar efter att bli färdig. Det är jättemysigt att sticka. I mellandagarna passade Oskar och jag på att pussla lite på pusslet han köpte innan jul. Det var oxå jättekul. Skönt att bara glömma allt en dag och sitta tillsammans och pussla. Avkopplande!

Den tredje januari drog terminen igång igen, så det var tur att man hade fått några avslappningsdagar innan dess. Min tenta var den 11 januari i kirurgi och Oskars den 12:e, oxå den i kirurgi. Hans gick rätt bra, de har nån form av specialtenta så man vet rätt bra efteråt hur det har gått, och jag hoppas min gick bra. Den var lite klurig tycker jag. Så tiden sen jag skrev sist har upptagits av avkoppling och tentaplugg.

Nu har praktiken börjat. Jag är på en "skitavdelning"(ursäkta uttrycket), nämligen nedre tarmkirurgi. Majoriteten av patienterna har cancer i tjocktarm eller ändtarm. Några har blindtarmsinflammation, men alla har på något sätt problem med "utgifterna". I två dagar nu har jag gått tillsammans med en undersköterska för att lära mig avdelningen och den grundläggande omvårdnade, till exempel hur en stomi ser ut. Idag börjar verkligheten när jag ska gå som sjuksköterska. Det ska bli jättespännande. Jag går med min handledare i ungefär en vecka och efter det ska en annan student och jag tillsammans jobba som sjuksköterskor och ha hand om sex patienter i tre veckor. Det blir kul. Och jag tror nog att jag blir sjuksköterska efter det... :-)

Igår fyllde min älskade Oskar 26 år. Nu är han vuxen och jag är hans unga flickvän.

Vi är redan bjudna på två bröllop det här året. Johannes Lindgren och Anette Finsen gifter sig nästa helg, de ska bara ha ett litet bröllop, men ändå. Pingsthelgen står nästa bröllop och då är det en till av Oskars närmaste vänner som gifter sig och även Oskar ska medverka, som bästa mannen. Året har precis börjat, vi får väl se hur många till det blir...

Så, detta var en kort uppdatering om vad som händer i mitt liv just nu. För övrigt är jag kär och träffar min kärlek varje ledig stund.

tipp tapp...

Nu är det jul igen. Konstigt nog. Den kommer alltid tillbaka. Samma jul. Kanske för att jag tillhör en familj som tycker om traditioner... :-)

• Jag har lussat för kärleken min. Han blev jätteglad.
• Jag har fått en jättefin, stor, röd ros OCH chokladpraliner. Jag blev rörd.
  
• Jag har fått "jullov". Man ska väl passa på att njuta - snart är man ju färdigutbildad(!).
• Jag har köpt alla julklappar. Tror jag. Det är roligt att köpa julklappar!
• Jag har gjort julgodis - knäck, smörchokladkola(mums) och bränd mintnougat(den skulle inte vara bränd...).
• Jag har tampats med två tredjedelar av Uppsalas befolkning i julruschen. En tredjedel på stan och en tredjedel på Gränby Centrum. Jag gillar det. Man ska inte bli stressad över lååånga köer, och det blev jag inte = gott tecken på att jag har jullov.
• Jag har spanat på min kärlek när han jobbade så flitigt i fiskdisken. Kände mig lite som en tonåring och det kändes som om alla runt mig trodde att jag var lite förtjust i honom. Hemlisen var ju att det är min pojkvän. Och att jag är lite förtjust i honom. tihi.
• Jag har julpyntat och försökt att leva mig in i stämningen. Kanske börjar den sakta sakta infinna sig... Snön ligger ju fortfarande kvar.
• Jag har åkt på NYA E4:an!! På självaste öppningsdagen! tjihuu. Det var jättekul.
  
• Jag har höga pyssel och läsambitioner för mitt jullov som varar en vecka till. Har lust att lära mig sticka raggsockar oxå.
• Jag jobbar på julafton i år igen. Gulligt.
• Jag försöker stå emot en låtsasförkylning. Jag tror jag lyckas.
  
• Jag har ännu inte slagit in någon julklapp. Det är väl det man ska göra på lillejulaftonsnatt?
• Jag har tenta den 11/1 2007 (!) När man minst anar det kan plugg-glädje smyga sig på. SKA man då plugga när man äntligen är ledig?
• Jag har fått en julkram av Crista!
• Jag har lyckats få tag i en skolbok så att jag kan (självklart efter jullovet!) plugga till tentan.
• Jag har lyckats bra på mina senaste tentor. Roligt.
• Jag är pirrig i magen över att få veta var jag ska ha min praktik i vår. (hoppas hoppas hoppas att jag slipper va på ortopeden...) :-)
• Jag undrar just vad jag ska få för julklappar... Lika spännande varje år när man inte önskat sig nåt...
• Jag är lite egofixerad, men nu vet ni andra vad som händer i mitt liv i alla fall.

Herrens frid och en välsignad julhelg önskar jag er alla!

Anna = planerande?

Ja, man skulle ju faktiskt kunna tro att det var så (dvs. att ett under har skett)... eftersom jag har fått s o m m a r j o b b ! ! yes. det är sant! Snacka om framförhållning! Faktum är att jag själv inte kan ta åt mig äran, utan jag lämnar alla creds till min kärlek. Han ska nämligen jobba som underläkare (kul va) på Mora lasarett och då kom vi på den lysande idén att jag oxå kunde jobba där. Nu föll det sig så enkelt att jag inte ens behövde tjata om det hela, Oskar nämde för sin chef om mig. Och vips! Så, Dalarna- here we come!

(om någon för övrigt funderar på varför jag plötsligt har skrivit tre inlägg på två dagar, så kan svaret ligga i fenomenet webföreläsningar, de har plötsligt ökat tillgängligheten till det verdensvide nett, och måste man ändå sitta ett antal timmar i sträck och kolla på föreläsningar så kan man lika gärna ta lite pauser...)

å nej...

jag kom på en till julönskan... är säkert redan alldeles för sent eftersom min familj i år är enormt tidiga med sina klappinköp.

jag vill ha en digital systemkamera!!

känslan, snudd på ha-begär, föll alldeles plöstligt över mig. har i och för sig gått ett tag och varit sugen på att bli duktig på att fota, och visst, jag har en jättebra kompaktkamera, men världen vidgas några snäpp med en sysemkamera...

oj, va jobbigt det blev. hoppas att familjen slinker in här och kollar så de förstår min djupaste önskning.

tentad

Äntligen klar med gynekologikursen! Tentan var igår, skönt att den är över. Den gick bra tror jag, nåt fel här och där har jag väl som vanligt, men annars tror jag att jag prickade det mesta. Skrev så pennan glödde. Det var förresten inte bara gynekologi utan även pediatrik och obstetrik (förlossningskonst). Så nu är jag, efter fem veckor, fullärd inom kvinnohälsan.

Snabbt som ögat hoppade jag sedan vidare till kirurgins underbara värld. Där ska det oxå bli fem poäng men eftersom julen ligger lite i vägen blir det i praktiken tre plus en dag. Svettigt att på denna korta tid förstå sig på allt vad operationer, akut omhändertagande, sår, vätsketerapi innebär. Detta ska dessutom vara förberedande för min längsta praktik - 7 veckor- då jag ska bli sjuksköterska. Men. Jag tror faktiskt att det kommer funka riktigt bra. För det är störtkul.

Det var så gulligt, förresten. Till basgruppen idag hade vi en utgångspunkt om en man som blev påkörd. Tror ni inte att lärarna på skolan har spelat in ett litet drama om detta... så sött!

Har för övrigt äntligen fått adventspynta, och efter att ha bytt 10 av 40 lampor i min ljusslinga så är det riktigt mysigt hos mig. Bara snön som fattas för att julkänslorna verkligen ska infinna sig...

Nu ska jag sätta mig ner och klura lite på vad ett traumalarm innebär...

Frid, vänner! (lite påverkad av pingstkyrkepojkvännen blir man nog allt...)

tiden går...

Undrar just om det är lika jobbigt att jobba som att ha praktik. Jag hoppas inte det. I alla fall föreställer jag mig att det där med att man alltid måste lära sig nåt och att hela tiden hålla öronen på spänn är ansträngande. Under praktiken kändes det som om jag inte hann med nåt annat än att åka till och från hjärtavdelningen och någon gång ibland, när Oskar var hemma så hann jag träffa honom oxå... Jaja, det var väl en jättefin förklaring till varför jag inte skrivit på länge.

Ursäkta mig helt kan jag dock inte göra. Nu har jag ju läst teori i tre veckor och plötsligt hade jag alldeles för lite att göra på dagarna/kvällarna när jag kom hem... Oskar har varit i Falun tre veckor och jag har haft en massa tid över...

Nu läser jag gynekologi, obstetrik, pediatrik och farmakologi! Det ni! Jag får bland annat lära mig hur min egen kropp fungerar, vad en gynekologisk undersökning går ut på, hur man gör en abort(hoppas dock slippa komma nära det i verkligheten...), hur man tar hand om förtidigt födda barn... Tänk förresten att barn kan överleva utanför mammas mage redan i vecka 25-26, ibland tidigare! Då har ju bara lite drygt halva graviditeten gått.

Christine(numera Svensson) och jag klurar lite på hur många i klassen som kommer vara gravida efter den här kursen. Alla sitter liksom och blir sugna och är man nånstans kring tretti och får höra att fertiliteten avtar från 27 års ålder, ja då kanske, kanske man springer hem och säger att det är på tiden... Spännande. Vi misstänker redan en... :)

Så detta är alltså vad som händer i mitt liv just nu, förutom önskelisteångest, längtan efter att sätta upp adventspynt och lite så...

hjärteroligt

Nu har jag snabbt svischat vidare i min sjuksköterskepraktik. Efter att ha suttit två och en halv timme på buss varje dag fram och tillbaka till Östhammar, har jag nu äntligen fått sätta mig på cykeln tidiga mornar för att åka till praktiken. Jag är på en hjärtavdelning, 50F heter den. Det är ingen intensivavdelning, så jag slipper ha mitt eget hjärta i halsgropen hela tiden. Men lite spänning finns det allt..
Förra veckan fick jag vara med och defibrillera en patient. Ni vet, så där som de gör på alla sjukhusserier när det kommer in nån som har fått hjärtstopp. De säger "clear" och så skjuter de patienten med el. Patienten studsar till i sin säng och oftast slår hjärtat igen. Riktigt så spännande var det inte för mig. Till min avdelning kommer det patienter som har kroniskt förmaksflimmer, vilket innebär att hjärtat ibland får en knäpp så att det står och slår alldeles oregelbundet. Dessa patienter kan få komma och få en liten stöt, det är ungefär som att trycka på re-set, så att hjärtat börjar slå normalt igen. Min handledare, som för övrigt är ett år äldre än jag och har jobbat i ett och ett halvt år men är jätteduktig, frågade läkaren om inte studenter fick vara med och elkonvertera(som det oxå kallas). Jodå, hade man bara varit med och sett konvertering två gånger så fick man göra det själv. Hela grejen sker under kort narkos, patienten sövs, och somnar verkligen bums, och vaknar efter fem till tio minuter. Under den tiden har den fått en, två eller tre stötar. Det gör tydligen så ont att det inte skulle gå att vara vaken...
Jaha, så plötsligt steg Annas puls otroligt! JAG ska defibrillera en människas hjärta! Tänk om jag gör nåt fel... Pirrig i magen... Men som tur är så gör man det inte helt själv utan doktor Prit är med hela tiden och övervakar och instruerar. I verkligheten säger man inte "clear" utan lite finare "bort från sängen" och då får man ju så klart inte själv stå och hänga på sängen, då får man ju en stöt själv.
Det gick bra. Patienten överlevde, ingen annan fick nån stöt och doktor Prit tyckte jag var jätteduktig. Och SÅÅ kul det kändes efteråt!!

glad

bli-glad-saker:

::. fått ett jag-tycker-om-dig-vykort av oskar
::. skrivit färdigt ett (tråkigt?) PM
::. gått på en mur och tittat på stjärnorna
::. haft sovmorgon
::. myspratat med mamma en lång stund
::. börjat läsa en otroligt bra bok (A heart ablaze -John Bevere)
::. blivit innehavare av roligt 2 för 1-häfte
::. har nån att två-för-en:a det roliga häftet med